Pia Karlbom-Olsson, du är en av stöttepelarna på HIP-gården som har öppet hus varje onsdag mitt i By Kyrkby. Berätta om HIP-gården.
– Det är egentligen den enda träffpunkten i By. Som man kan gå till och göra vad man vill egentligen. Eller bara komma och ta en kaffe och träffa andra.
– Alla är välkomna på onsdagar. Vi har öppet varje onsdag mellan 10 och 13.
Är det många som kommer?
– Vi kan vara sju-åtta stycken ibland. Häromdagen kom det bara två. Och då får det väl vara så.
– Många har med sig en stickning eller nåt annat hantverk. Men alla har inte det. Vill man inte göra nåt så gör man ingenting, man kan bara komma. Vi är några som varit där i många år. Vi eldar i vedspisen och dricker kaffe och har mysigt.
– Vi skulle kunna vara flera egentligen.
Hur funkar ansvaret?
– Jag och Ingrid Öberg Hägg och Anki Hansson är väl ofta de som bollar idéer.
Vad gör ni mer än att ha öppet hus på onsdagar?
– Jag har drivit ett stickkafé i tio år. Jag bjuder in till stickkafé varannan vecka, på tisdagskvällar mellan 17 och 20. Det läggs ut information om det på HIP-gårdens facebooksida.
– Där har vi kunnat vara runt 15. Nu är vi ofta sju-åtta.
Vad innebär stickkafé?
– Ja, egentligen är det fel namn. Det skulle heta någonting annat, för man måste inte sticka, man får göra vad man vill där också.
– Vi kokar kaffe vi som är där och så brukar vi ha smörgås, kex eller en sockerkaka eller vadsomhelst. Vi dricker kaffe och håller på med det vi har med oss.
– Man behöver inte komma fem och gå hem åtta. Man kan stanna en liten stund bara om man vill. Men varannan tisdag är alla välkomna.
Du håller igång en mötesplats mitt i By som slår upp dörrarna för alla som vill varje vecka. Den här intervjun kanske lockar fler besökare?
– Det hoppas jag!
Förutom att vara spindeln i nätet på HIP-gården, vad gör du mer, vilken är din specialitet, är det stickning, du som driver stickkafé?
– Nej, inte stickning, jag är inte jätteduktig på att sticka. Jag har lite svårt att läsa mönster. Jag stickar mest sjalar och strumpor. Visst kan jag sticka en tröja, men jag tycker det tar så lång tid.
– Jag väver, det tycker jag är roligast. Och så syr jag. Kläder och allt möjligt.
– Den här veckan har jag börjat sy i skinn. Det har jag aldrig gjort förut. Men nu går jag på kurs. Och gör mitt första skinnarbete.
Finns det annat hantverk du tycker är spännande?
– Ull har jag också börjat med. Jag tovar och håller på. Och konstverk skulle jag vilja hålla på med mer. Jag tycker om att gå i skogen och plocka av saker som finns i naturen. Och sånt skulle jag kunna använda i väven till exempel.
Vävstugan håller till på HIP-gården, eller hur?
– Ja. När jag började vara på HIP-gården för många år sen då hade vi också övervåningen. Men det blev så himla stort. Så när By vävstuga blev uppsagda i Hede så tipsade jag om övervåningen på HIP-gården. Och sen dess har de hållit till där.
– Innan de flyttade in så hade jag gjort i ordning rum däruppe där vi kunde sitta och väva och ha utställningar. Även målargruppen höll till där.
– Vävstugan är hyresgäster på HIP-gården.
Vad är Sylan?
– Jag drog igång Sylan för några år sen. Då träffas de som vill på HIP-gården en dag i månaden och syr. På en helg. Vi börjar nio på förmiddagen och syr till sju på kvällen.
– Ett par kommer från Sala, en från Fagersta och några från Avesta. Och så jag då, härifrån By.
Har folk med sig sina egna symaskiner på Sylan?
– Ja, symaskiner och allting.
Var får ni mönstren ifrån?
– Vi släpar med oss må du tro! Vi har med oss själva, lånar av varandra och ritar av.
Var sitter ni nånstans?
– Vi sitter i de här två rummen på nedre planet som är mot prästgården. På bordet i köket kan vi duka upp och äta och fika.
Är Sylan också något som alla är välkomna till?
– Ja, så är det ju.
– Nästa gång träffas vi den 14 april. Det är så roligt.
– Vi syr kläder. Många syr jättefina barnkläder och vuxenkläder.
– Ibland när vi träffas så kan vi också sy necessärer och väskor och vi kan komma på att den här gången när vi träffas så syr vi trosor och kalsonger.
Vad händer mer på HIP-gården?
– För några veckor sen hade vi hantverksloppis. Fler tyckte att man kunde sälja garn man hade över. Alla har ju nånting över, det spelar ingen roll vad du håller på med. Det har vi haft nu två gånger. En dag i slånkveckan. En dag på våren.
– Sen har vi haft växtmarknad, och det ska vi ha i år också. Då får vem som helst komma och sälja.
– Nu har vi pratat om att ha soppluncher. För vi ser när vi har sopplunch att folk inte går därifrån. Alla möjliga kommer och de sitter kvar länge. Vi förstår att det finns ett behov.
– Vi har också kurser ibland, det kan vara att sy i skinn eller ullbroderier. Nåt som är på gång snart är bandvävnad.
Nu vill jag prata om By slånkvicku. Förra året hade ni en knypplingsutställning på HIP-gården som blev omtalad.
– Det kom en del folk då och vi hade knypplingsutställningen kvar länge efter slånkvicku. Det var grupper som kom efter sommaren och besökte oss och ville titta på den. Men nu har vi tagit bort den.
Vad gör ni i år?
– Det blir en ny utställning i år. Kerstin Ström Einarsson som hade gjort alla fina knypplingsarbeten höll på med allt möjligt. Så nu blir det en blandningsutställning med hennes hantverk av alla de slag. Till exempel frivoliteter och pinnspets.
– Hon höll på med allting. Hon stickade tröjor och jösses Amalia, det finns så mycket grejer efter henne. Vi har köpt in riktiga lådor som är mussäkra för att kunna förvara säkert. Den ena kattvinden är full med hennes hantverk.
Hur mycket jobb är det på HIP inför slånkveckan?
– Tidigare var jag väl där hela två-tre veckor före och sen under hela slånkveckan, men det har jag slutat med. Man hade inget liv på sommaren. Huset skulle städas och pyntas och göras färdigt. Och vi skulle ta in grejer som skulle säljas.
– Nuförtiden försöker vi förbereda oss redan på våren för att inte ha ihjäl oss veckorna innan.
– Jag är på HIP-gården när vi öppnar på lördagen, när LRF-dagen är. Jag är där lördag, söndag, måndag och tisdag. På tisdag kommer en garnbuss från Stockholm. På onsdagen är jag nere i lagårn istället på konstutställningen i Nilses lagård.
Vad har du med dig där?
– Jag kan inte säga vad jag har, jag gör nåt av det jag hittar i naturen. Jag tycker också om att göra nåt tokigt av möbler. Inte förstöra gamla fina möbler precis, men göra nånting med dem.
– Kanske ska jag väva i ram med gräs och pinnar. Men jag har inte bestämt.
– Där i lagårn blir jag väl bara på onsdagen, kanske en dag till.
Men sen på fredagen har ju dottern ett arrangemang i Jugansbo. Hon är ny arrangör i slånken.
Maxad vecka alltså?
– Ja, och sen på lördagen har ju Moon sitt stora arrangemang med alla bilarna. Då bor vi riktigt i hetgröten. Man tar sig knappt hemifrån. Klockan åtta på morgonen börjar det. Folk åker hit och ställer sig i kö för att få bra plats. Hela Näs är fullt med bilar från klockan åtta. Han öppnar klockan tio.
– Sofia min dotter och min man Stefan är också med och jobbar på ett hörn. Så vi är verkligen engagerade när det är slånkvecka.
Vad hoppas du mest på inför årets slånkvecka?
– Bra väder och mycket folk. Och bra väder är inte 30 grader varmt men det är inte ösregn heller. Men annars att alla arrangemang går bra.
Om du skulle ha tid över, vilka evenemang besöker du själv helst under slånkveckan.
– Vi har sagt flera gånger att vi skulle vilja åka det här rallyt på tisdagen, men det har vi aldrig lyckats med. Men så tänkte jag att i år så kanske vi kan. Men nu kunde garnbussen bara komma på tisdagen.
– Sen skulle jag kunna tänka mig att gå mer till kyrkan för dit är jag knappt heller.
Beskriv dig själv med tre ord.
– Glad, positiv och ser möjligheter – allt går.
– Jag tänker aldrig att det där går aldrig. Då är jag så envis att då måste jag prova. Går det inte så går det inte.
Vad läser du/tittar på/lyssnar på?
– Jag läser inte men lyssnar gärna på radio. Jag tycker om naturprogram och dokumentärer. Jag får tips om poddar från min dotter.
Hur ser en perfekt sommarkväll ut för dig. Vem eller vilka tillbringar du kvällen med.
– Barnen kommer gärna hem hit och vi äter gott och grillar och gör nånting tillsammans.
– Mina barn bor i Avesta, Jugansbo, Norberg och Ludvika. Och jag har åtta barnbarn som är mellan 7 och 22.
Vad önskar du dig inför framtiden?
– I den här världen, vad önskar man. Att det ska bli lugnt. Att det ska bli lugnare i hela världen. Och nån ordning. Även för oss här i Sverige.
– Man hör ju bara elände. Man orkar inte ta in allting. Alla dessa mord här i Sverige.
– Och så miljöförstöringen på det.
Fotnot. Fakta HIP-gården:
HIP startades lite före år 2000Först rustades huset på gammalt sätt till en mötesplats för gammalt hantverk.De första åren gick väldigt mycket tid åt till själva rustningen.Sedan kom hantverket.Syftet med HIP är hantverk och mötesplats i alla dess former. Möjlighet till försäljning av lokalt hantverk.KursverksamhetJust nu ett trettiotal betalande medlemmar.