På den stora bergsmansgården i By har Josefina Fogelin funnit sin plats på jorden. Det är den tredje gamla gården hon renoverar tillsammans med sin man Patrik Nordlund och den här gången känns det helt rätt.
– Nu vill vi aldrig mer flytta igen, de får bära oss ut härifrån med fötterna först, om många år, hoppas jag!
Hur hamnade du i By?
– Några kompisar såg annonsen på huset och alla blev totalt golvade. Vilket hus! Här var inget förstört av plastfärg eller aluminiumfönster. Vi bestämde oss för att göra en gemensam utflykt för inspiration. Det fanns absolut ingen tanke på att flytta, våra tvillingar var inte ens ett år då och vi stod redan mitt i en gigantisk renovering.
– Men resten är historia. Här fanns huset, landskapet, lugnet och platsen att leva på det sätt som vi längtade efter.
Ditt hem är också ditt jobb, berätta!
– Ja, jag jobbar med byggnadsvård, linoljefärg och hantverk – både praktiskt och kommunikativt. Jag och min man Patrik driver Ruckel & rödfärg, ett byggnadsvårdssnickeri. Där tillverkar vi nu också traditionell svensk linoljefärg för att ha kontroll över vad den faktiskt innehåller och hur den fungerar i praktiken.
– Eftersom det är vår tredje gamla gård har vi lärt oss mycket på vägen. Nu hjälper vi andra genom att dela det vi faktiskt vet fungerar i längden – ofta baserat på våra egna misstag.
Hur tog ni er an det gamla huset?
– Gamla hus är fantastiska i den meningen att de klarar sig väldigt bra utan någon som tar sig an dem. De kanske till och med klarar sig bättre själva än om någon börjar stöka runt med fel material och metoder.
– Det var ingen som permanentbott i huset på över 40 år, även om gården har setts till och skötts om. Huset har stått kallt de flesta vintrar, gamla hus och material klarar det. Men det är en enormt stor gård och när den såldes var det för att det inte längre gick att underhålla på det vis man önskade. Så kommer det ju bli för oss också sedan, till slut blir man äldre och orken finns inte längre. Då får man hoppas att det finns unga som vill ta vid!
Så det fanns en del att göra, kan man tänka?
– Vi tar en sak i taget och jobbar uppifrån och ned. Våra prioriteringar är rationella: det är viktigare att taken inte läcker, än att färgen flagnar här och där. Det var nervöst första sommaren – hur skulle vi kunna bo här med fyra små barn?
– När Patrik i oktober fick igång det gamla värmesystemet som stått tömt i många årtionden, firade vi stort! Då visste vi att vi mot alla odds skulle klara den första vintern, trots 144 dragiga fönsterbågar som behöver renoveras och att pigstugan hade hussvamp. En sak i taget!
– Det finns en miljard saker att göra på den här gården och på det viset är det ett livsprojekt.
Hur har det påverkat familjen att flytta till landet?
– Jag var alltid så arg i stan! Det var bilköer, folk som trängdes, jag hatade att ha 1,5 timmars restid enkel resa till jobbet inne i Stockholm. Tre timmar om dagen satt jag i kollektivtrafik istället för att vara med mina barn, det var ren idioti!
– Jag är inte så arg längre, det är ett annat tempo här och vi har styrt om våra jobb så att vi inte längre arbetar på kontor utan hemma på gården. Det gör livet enklare och mer effektivt.
Vad är det bästa med By? Nåt som överraskat?
– Det bästa är människorna. Vi blev direkt adopterade av ett gäng familjer som såg till att inkludera och bjuda in, både barn och oss vuxna. Det hade jag inte förväntat mig! Det gick fort att skapa sammanhang som kändes självklara, vi skulle inte behöva vara ensamma en enda helg om vi inte ville. Nu bor vi ju inte precis i norra Norrlands inland, men mitt fördomsfulla jag trodde kanske att folk skulle vara mer introverta och vakta mer på sitt. Så blev det inte alls och det är vi enormt glada för.
– Det finns också alltid hjälp att få när det behövs. Natten till vår första nyårsafton i huset började det plötsligt tryckas upp bajsvatten i källaren. Medan jag hade skriknattsmaraton med tvillingarna uppe i sovrummet stod Patrik natten igenom och skyfflade avloppsvatten. Tidigt på nyårsaftons morgon stod vår granne Jörgen utanför dörren, beredd att gräva ett nytt avlopp till oss, det är sådant man minns med stor tacksamhet.
– Det som överraskade mig mest är nog annars hur levande det är – att det händer saker, att folk engagerar sig, Slånkvicku är ju ett lysande exempel.
Vad betyder byggnadsvård för dig?
– För mig handlar byggnadsvård om resurshushållning – ett ord som nästan verkar ha försvunnit, men som är viktigare än någonsin. Vi behöver ta hand om det som redan finns, använda material som går att reparera och underhålla – istället för att ständigt köpa nytt av material som är gjorda för att slängas.
– Kök är ett bra exempel. Förr byggdes de i trä, ett material som kan underhållas i hundra år, och mer därtill! De målades med linoljefärg – gjord på linolja och pigment från jorden. Idag slänger många ut fungerande kök och ersätter dem med spånskivor klädda i plastfolie. De enda som tjänar på det är de stora varuhusen – samtidigt som konsumenternas plånböcker blir tunnare och sopbergen växer.
– För mig själv handlar byggnadsvård också om respekt – för materialen, hantverket och historien. Min egen tid på gården är relativt kort, men husen kan stå kvar långt efter att jag är borta. Då vill jag lämna platsen i bättre skick än jag fann den.
– Kort och konkret innebär byggnadsvård för mig att välja material som kan åldras med värdighet. Plast gör inte det. Men exempelvis trä, lera, sten, metall och lin – de blir bara vackrare med tiden.
Berätta om Ruckel & Rödfärg! Och hur kom namnet till?
– Ruckel & rödfärg började egentligen som ett sätt att fånga allt det där jag själv drogs till – det lite skeva, det slitna, det som inte är perfekt men som har själ. Namnet är en ganska bra beskrivning av det.
Ruckel – det som behöver omsorg. Rödfärg – något av det mest grundläggande och vackra vi har i vår svenska byggnadstradition.
Ni bjuder in folk till er gård i sommar på By slånkvicku. Berätta, hur ser planerna ut?
– Vi vill att det ska kännas öppet, enkelt och välkomnande. Under veckan blir det byggnadsvård, färg, små aktiviteter och många möten mellan människor. Loppisen började som ett sätt att bli av med grejer – men nu är det tredje året vi har öppet. Den som gillar allmoge och gamla möbler kommer inte bli besviken.
– Vi planerar också föreläsningar, fönsterrenoveringskurs, färgkurs och byggnadsvårdsrådgivning.
Ni öppnar Byggnadsvårdsakuten, vilken rolig idé, vilka hoppas ni ska komma förbi?
– Folk ställer frågor till mig på sociala medier hela tiden men jag har svårt att prioritera det gratisarbetet. Nu får man istället boka in en tid då jag och Patrik sätter oss tillsammans med den som vill ha hjälp och vänder och vrider på frågeställningar ur våra respektive synvinklar. Vi kommer inte hinna göra allt på 20 minuter, men man hinner få en riktning så att man vet vad som är nästa steg.
– Behöver man mer hjälp bokar vi in det hos oss, eller hänvisar till hantverkare och kunnigt yrkesfolk ur vårt stora nätverk. Alla är välkomna, oavsett om man är mitt i en renovering eller bara nyfiken.
Vilka frågor kan man komma med? Ge exempel!
– Det kan vara materialval, metoder, färgsättning – eller en second opinion innan man lägger ett bud på drömhuset. Allt från mindre frågor som “vilken färg/kulör ska jag välja?”, “kan jag rädda det här fönstret?” till större frågor som “jag har fått hussvamp – måste jag bränna ner huset nu?”
Finns det några omöjliga projekt när det gäller gamla hus? Eller finns det alltid hopp?
– Det finns nästan alltid hopp. Men jag tycker att man ska vara ärlig och säga som det är – du betalar för det. Antingen med pengar eller med din egen tid, så det gäller att fundera på vilket man har mest av. Det korta och roligare svaret är att det nästan alltid går att ta vara på något och göra det värdefullt igen.
Renoverar folk oftast för mycket eller för litet?
– Ofta för mycket, för snabbt. Man river ut innan man riktigt har förstått vad man har. Och det som försvinner går inte att få tillbaka. Sen när det är klart är allt rakt, tätt och perfekt – men känslan och patinan försvann. Och då är det ju för sent. Ibland är det bästa man kan göra att inte göra så mycket alls – i alla fall inte på en gång.
– Tyvärr är det också lite tråkigt, för man är ju så taggad när man köpt ett nytt hus, och man har ju inte heller lust att diska i badkaret fem år efter inflytt, så det vill nog till en balans mellan latmask och prestationsprinsessa.
Ni ska också ha en kurs i att måla med linoljefärg, varför ska man måla med linoljefärg?
– Linoljefärg är ett utmärkt val när du vill ha en traditionell, svensk färg som håller länge, åldras vackert och går att underhålla – istället för att behöva skrapa ner allt efter några år. Den fäster på de flesta underlag, vilket gör den väldigt praktisk: en och samma burk till samtliga ytor.
– Det är lätt att undra varför vi historiskt har gått ifrån material och metoder som fungerat så bra, till alternativ som ofta är både dyrare och håller sämre! Det finns också gott om missförstånd kring linoljefärg. Till exempel att man behöver använda terpentin i den, eller att den aldrig torkar. Men så är det alltså inte.
Är det svårt att lära sig?
– Nej – men det är lite annorlunda jämfört med moderna plastfärger. Nyckeln är att använda ganska lite färg och arbeta in den ordentligt i underlaget. När man väl får in tekniken går det snabbt att måla, och färgen räcker mycket längre eftersom den inte innehåller vatten som dunstar bort – vilket också gör linoljefärgen mer ekonomisk.
– Men ja, den torkar långsammare än plastfärg, räkna med 24 timmar. Mer om du målat för tjockt. Men i praktiken är det sällan ett stort problem. Och kan jag måla med linoljefärg tillsammans med katter, en galen Berner sennenvalp, fyra vilda ungar och en man som aldrig ser sig för – då klarar alla av det!
Vilka fler projekt har ni på gång i företaget?
– Vi utvecklar våra egna färger och produkter – linoljefärg, väggfärg och såpa – med fokus på rena begripliga ingredienser och hållbarhet. Patrik arbetar i snickeriet och ute på plats i olika gamla hus, han lerklinar, bygger nytt och reparerar.
– Nästa år säljer vi även en utomhusfärg och kan hjälpa till med traditionella färgsättningar, råd och tips. Sen vill vi också skapa fler mötesplatser, kurser och sammanhang där människor kan lära sig och inspireras.
Hur ser du på framtiden? Vad drömmer du om att göra?
– Drömmen är att gården och företaget ska få utvecklas i sin egen takt – och att fler hittar tillbaka till materialen, hantverket och ett lite lugnare sätt att göra saker. Jag skulle gärna lära mig mer om lokala byggnadstraditioner och färgsättningar i Dalarna och om några år är det dags att hinna ta reda på mer om vår egen gård. Vilka har bott här tidigare och finns det gamla bilder på husen? Det ser jag fram emot!
Senast lästa bok?
“Stora boken om giftiga djur” – det blir mest barnböcker just nu.
Senast sedda film?
– Vi somnar oftast när vi försöker, men senast såg vi tv-serien This is not a murder mystery. Den var bra, vi höll oss vakna nästan hela tiden…
Vad gör dig riktigt riktigt lycklig? (Om du tänker utanför familjen.)
– Att träffa vänner, dricka ett riktigt bra rödpang ihop och prata om livet.
Vad vill du inte missa på By slånkvicku?
– Krogshowen, traktorracet och marknaden. Mitt bästa marknadstips: håll koll på kvinnorna 70+. Det är alltid de som säljer de bästa grejerna, typ gamla kulturarvsväxter. Jag fick tag på en makalös lila julros från en trevlig dams gamla trädgård förra året, den gör mig glad varje dag!
Gunvor Frykholm