Stenåke Eriksson, du kommer ju att vara på plats på By Kyrkogård under By slånkvicku för att hjälpa besökare som har frågor om gravarna. Hur kom du på den idén?
– Idén är inte min, jag blev övertalad av pastoratet eftersom jag har jobbat med gravar över elva år och tycker om att nörda ner mig. Att ha koll på gravrättsinnehavare är mitt specialjobb. Förra sommaren var första gången jag var med på By slånkvicku.
Vad finns det att berätta?
– Det finns hur mycket som helst egentligen och folk berättar ju även för mig väldigt mycket. Men jag är inte lokalhistoriker på det sättet. Sånt kan andra bättre.
Vilka frågor får du av besökarna? Vad är folk nyfikna på?
– Folk vill ju veta om de har sina släktingar i en grav över huvud taget. Och var den finns. Ibland går det snabbt att ge besked. Ibland får man vara mer detektiv.
– Ibland har folk gjort sin egen släktforskning och har specifika datum med sig. Men det kan tyvärr vara fel på datum och det kan också vara fel på namn, någon kan ha kallats för ett namn i vardagen men det kan stå ett annat i kyrkoböckerna. Sen finns också en uppsjö av varianter på stavning.
– Har man hittat en grav och är gravrättsinnehavare kanske man undrar hur man får stenen tvättad. När den har många år på nacken kan det växa mossa överallt. Men det är faktiskt bara att beställa så tvättar vi på kyrkogårdarna.
– Ibland vill de säga upp graven. Om de vet att de är gravrättsinnehavare och det börjar hända saker vid graven, att kanske stenen halkat snett. Och de kanske inte vill ta kostnaderna att återställa.
Vad händer då?
– Om graven är återlämnad så är det inte bara för oss att ta bort gravstenen och odla gräs. Vi måste först ta reda på om den är kulturhistoriskt intressant. Det kan till exempel vara ovanligt stenmaterial. Eller det kan stå yrkesnamn. Om det är yrken och titlar på stenen så räknas det som kulturhistoriskt intressant och ska behållas på kyrkogården.
Hur viktig är gravskötseln i en bygd som By socken?
– Det är individuellt för varje gravrättsinnehavare men att sköta graven och ta hand om den sätter ju liv på kyrkogården så att kyrkogården inte bara är ett antal stenar som står på rad.
– Man kan titta på kyrkogårdarna på två olika sätt, dels är det en park där man kan vandra omkring och titta på träd och blommor. Plus att det är just en kyrkogård.
– I Folkärna och många andra ställen också förstås är det många som tar sig en sväng på kyrkogården för att få vila, komma bort från vardagens stress, och är inte nödvändigtvis där som kyrkogårdsbesökare.
Vad gör du om du ser att en grav inte tas om hand, om den är på väg att förfalla?
– Det är nog därför jag fick det här jobbet för elva år sen, för att söka rätt på gravrättsinnehavare. Till en början får man ju leta efter släktingar/innehavare/efterlevande barn. Alternativet är att man i slutändan får sätta små skyltar vid graven för att få allmänhetens uppmärksamhet.
– Skyltarna ska finnas ute minst två år eller över minst två mors dag och två alla helgon. Sedan måste man även titta på det kulturhistoriska värdet.
Är det viktigt att ta hand om sin släkts gravar?
– Det är olika i olika släkten. Jag kan se när jag pratar med efterlevande så kanske det finns en familjegrav men att de istället börjar fundera på minneslund. Det är så olika hur släkten är utformad. De gamla släktgravarna återlämnas. Det kan ibland vara den avlidnes önskan att ligga i minneslund istället, så att släktingarna ska slippa ha ansvar och gå till gravarna.
– Det finns också raka motsatsen, att man absolut måste rädda allting. Ibland är det även unga personer som är måna om att gravarna ska finnas kvar. Det handlar om hur man är uppväxt och vilken relation man har haft.
– Hur folk resonerar har jag fullständig respekt för, men när någon som avlidit lämnar efter sig fem eller tio gravar. Då har jag full förståelse för att man släpper vissa gravar.
Är allt frid och fröjd på en kyrkogård eller finns konflikter i det dolda?
– Jag träffade en kyrkogårdschef en gång som sa att det finns två saker som man kan bli osams om i en släkt och det första är pengar och det andra gravar.
– I något fall per år kan det bli konflikt och då kan kyrkoherden medla. Och då ska man tänka på att vi har runt 150 gravsättningar per år i pastoratet. Men det kan bli en lång medling ibland.
Vad kan konflikten handla om?
– Det kan vara vilken kyrkogård den avlidne ska ligga på, vilken typ av grav, barnen kanske vill ha en och maken/makan vill ha en annan och en tredje vill ha minneslund, och andra röstar på familjegraven.
Vad vill du att kyrkogårdsbesökarna ska tänka på när de går bland gravarna?
– Man måste tänka på att det är de avlidnas viloplats. Man ska gå där med viss värdighet.
Är kyrkogårdarna värda större uppmärksamhet? Det är ju sällan de förekommer i turistbroschyrer till exempel.
– Det är faktiskt intressant! Skogskyrkogården i Stockholm är säkert med i turistbroschyrer. Men även mindre kyrkogårdar är värda sin plats.
– Vi har ju Karlfeldt i Folkärna, och Carl Larsson i By och fler kändisar om man läser på lite grann. Sånt skulle kunna vara med. Kyrkorna skriver man om. Men kyrkogårdar är också intressanta.
Vilka gravar på By kyrkogård får man inte missa?
– Carl Larsson finns ju där. Och intressant är att det också finns många bergsmansgravar i By. Man kan också titta på hur gravvårdar har utformats olika över tid.
Finns det frågor du inte kan svara på?
– Om man söker en grav för nån som gick bort för hundra år sen så hittar man ibland och ibland hittar man den på en helt annan kyrkogård.
– Men bra är att tänka på att ha flera olika källor som bekräftar uppgifter om namn och datum.
– Förra året hade jag 15 besök och i hälften av fallen hittade jag ingenting och då kan det vara så att de får kolla igen att de uppgifter de har med sig är korrekta.
– Ibland har uppgifter av olika anledningar kommit bort eller aldrig blivit dokumenterade.
Gunvor Frykholm