De brinner för bygdens historia och det har blivit över 30 program i By slånkvicku vid det här laget. Först läste de noveller av Carl Larsson i By. Numera berättar Inger M Eriksson och Lars Östlund spännande historier i både tal och bild om saker och personer med anknytning till By.
Varför gör ni det här?
Lars: För mig är det inspirerande med alla som kommer och lyssnar och det finns ju
också en folkbildande grundtanke. Det är roligt att ge lyssnaren en
“aha-känsla” och självklart fint med den positiva respons man får. Det
innebär dessutom viss utmaning för en själv att hitta på alla program och
försöka göra dem så bra och intressanta som möjligt.
Inger: Jag blev också lite förundrad de första gångerna vi läste att det fanns så stort intresse av att lyssna på högläsning. Man blev ju väldigt inspirerad av att sakristian fylldes med åhörare varje gång.
Varför är det viktigt?
Inger: För mig som varit ålderman i By sockengille i över 20 år var det viktigt att lyfta fram Carl Larsson i By. Det är inte alla socknar som har en alldeles egen lokal författare som har givit oss så mycket i sina berättelser. Många människor har nog genom våra högläsningar av noveller fått ny kunskap om hur man levde förr i tiden. En del som flyttat till By har också uttryckt att man fick lite lokal historia till livs. Hans noveller är ju mycket underhållande med dråpliga uttryck som jag själv är mycket förtjust i och som är skrivna på ett mustigt språk. Man valde ju också sina favoriter när man skulle läsa. När novellerna nu finns inlästa på en ljudbok där alla kan lyssna så släppte vi ju tanken på att läsa dem. Då kom Lars med ett förslag om “Berättelser ur verkligheten”. Mitt bidrag blev då “Från Östankil till Fullsta” som handlade om min barndom och flytten till By med skolstart. På uppmaning av Lars har jag i år försökt att få ihop mina minnen från min ungdomstid i By. Om jag kan förmedla till den yngre generationen hur det var att vara ung mellan åren 1946 – 1951 så hoppas jag att dagens unga ska få lite kunskaper som även de kan ha nytta och glädje av. Mina barnbarn t ex har ingen aning om hur man levde när jag var ung så det blir lite av ett tidsdokument.
Lars: Det känns angeläget att få dela med sig och förmedla små godbitar ur
vår lokala historia och sådant jag har i mina egna samlingar. På så vis
bidrar jag förhoppningsvis till att bevara banden och öka intresset för
hembygdens historia. Man får en påminnelse om alla dem som levt, verkat och
gjort sina avtryck här. Jag vet att många följer och blir inspirerade av tv-
och radioprogram som ”Det sitter i väggarna”, ”Allt för Sverige” och
”Släktband”. Inslagen med ”Berättelser ur verkligheten” blir mitt och Ingers
bidrag i det sammanhanget.
Nåt extra spännande ni hittat?
Lars: Det har varit spännande varje gång jag lyckats hitta någon av de
människor eller de platser och händelser som Carl Larsson i By byggt en viss
novell på. Många av dessa har ju faktiskt verklighetsförankring. Det har
varit roligt att få dela med sig av dessa ”fynd” vid våra
högläsningar. Förr i tiden visste nog många vilka novellerna egentligen
handlade om, men ingen skrev ner detta och idag är det glömt.
Har ni några tips och råd?
Lars: Att inte vara så snabba att kasta foton, gamla handlingar och liknande som
man hittar. Släng inte, utan erbjud i stället materialet till kommunarkiv,
hembygdsföreningar eller personer som är intresserade. Alla vet säkert
någon. En dröm skulle vara om det på någon vind står en bortglömd låda med
glasplåtar efter By sockens förste fotograf Johan Henrik Öhrling, som tog
bilder i bygden redan på 1860-talet. Vilket fynd det skulle vara!
Inger: Jag vill uppmana traktens folk att skriva ned allt och inte kasta något. Det är egentligen otroligt hur mycket man minns om man bara gräver i minnesbanken!! Det behöver inte vara något märkvärdigt inte heller hur man uttrycker sig rent språkligt, det viktiga är att man präntar ned det man minns så det blir bevarat till eftervärlden.