Suger ni på minnena från den härliga slånkvickuveckan? Det gör styrgruppen också som passade på att svara på några snabba utvärderingsfrågor om veckan.
1. VAD HAR DU LÄRT DIG?
Ulf Berg: – Vikten att alla i en förening får frågan att vara med, annars blir det klassiska med ett a-lag och b-lag.
Gina Hedemo: – Något jag lärt mig eller rättare sagt fått bekräftat är att det finns en otroligt fin samhörighet och gemenskap i samtliga Bybor som man träffar under veckan. Alla bidrar till en levande landsbygd och visar på hur drivkraft kan skapa en fantastisk vecka där vi Bybor får visa upp våra föreningar och aktiviteter. Som inflyttad värmlänning har jag funnit min plats i en by där jag känner mig välkommen och behövd.
Peter Holmberg: – Jag har upplevt en frät och hur man behärskar den. Lärorikt när man vaktar en kolmila.
– En frät är när det går hål i milan och då blir det bråttom att fylla tomrummet med ved och sedan granris och stybb annars får man brand och då kan det gå illa.
Heléne Thunberg: – Tydlighet, tydlighet, tydlighet, ta inget för givet eller tro att någon tänker som ”du”!
Kerstin Eriksson: – Hur varpakastning går till! Har aldrig tagit mig tid för det förut.
– Fascinerad också av hur lätt det är att byta pass om man får förhinder.
Gunvor Frykholm: – Jag fick veta att Carl von Linné under sin Dalaresa 1734 övernattat i Mesta. Wow! Nära köra av vägen nu när jag spanar efter stugan.
Carina Lundberg: – Det jag har insett igen är att byborna är fantastiska, sån enorm gemenskap och glädje och många sliter hårt hela året för att slånkveckan ska bli den bästa.
2. BERÄTTA OM EN ROLIG HÄNDELSE ELLER ANEKDOT
Gina Hedemo: – Att se alla besökares glada miner och positiv feedback lever jag länge på. Men mängden av aktiviteter i slånkbladet där man vill hinna med allt resulterar i att man behöver en semestervecka efter slånken.
Heléne Thunberg: – En armé med kyrkoarbetare stod i givakt vid kyrkgrinden, väntade och mötte upp Jan Johansen som kom 1,5 timme sent pga punktering på bilen. En tog honom under armen och styrde in honom i sakristian, en bar väskorna, en tog bilen och parkerade den. Tio minuter senare hade han soundcheckat och stod vid mikrofonen.
Kerstin Eriksson: – Det var tur att Frg (frivilliga resursgruppen) fanns på plats på marknaden. Visserligen behövde de inte rycka in akut där med så mycket folk Men den första att ramla var – jag. Det gick bra men det hade kunnat gå värre.
– Och man ska inte ha loppis i 28-gradig värme utan en enda vindpust.
Ulf Berg: – Kul att komma tvåa i Leknäskampen och min kusin beklagade att han fick lägre poäng att stapla ved med grip då han kört timmerbil i 40 år..
Carina Lundberg: – Vi var några som hade loppis tillsammans, det blev en rolig byteshandel oss emellan.
Peter Holmberg: – Hela veckan är fantastisk och passar alla.
Gunvor Frykholm: – Att barnbarnen, som gärna är skeptiska mot all mat, plötsligt ville hämta mer när de åt lunch på hembygdsgården. Flera gånger. Det var Mythos som gjort så goda köttbullar och gott mos. Och den snälla personalen lät dem hämta så mycket de ville.
3. FINASTE MINNET?
Heléne Thunberg: – Att kula vid milan var en superhärlig upplevelse, att samverka med naturen!
Kerstin Eriksson: – Manskörens version av till hembygden. Då kom en tår i ögat. Hörde dessutom hur oerhört positiva och engagerade herrarna var. Riktigt roligt!
Gina Hedemo: – LRF:s aktivitet ”hela åkern gungar”. Vilket fantastiskt arrangemang. Trubadur, musikquiz, hamburgare, sol, traktor med vagn och självklart glada Bybor! Ett minne att plocka fram i vinter när det är mörkt och kallt! Tack LRF att ni orkade genomföra denna kväll på åkern efter dagens traktorrace i värmen.
Peter Holmberg: – En natt vid milan.
Carina Lundberg: – Mitt allra finaste minne det var ”Best of musicals” så många fantastiska solister och en kör utöver det vanliga.
Ulf Berg: – När det i avslutningspredikan som exempel togs upp By Slånkvicku och hur samarbeten ger en bättre värld att leva i.
Gunvor Frykholm: – När besökarna i Strandmora för full hals sjöng med i en Beatles-låt. Sån glädje!
– På avslutningen när manskören sjöng Shenandoah. Gick inte att hålla tillbaka tårarna. Melodin är ju så vacker och man fylldes av tacksamhet.