Innan allt faller i glömska är lokalhistorikern Lars Östlund där och petar och påminner: Titta de här människorna har faktiskt funnits!
– Om det finns en historisk person som alla Bybor borde känna till så är det Johan Erik Eriksson från Näs.
Du är en mästare på att hitta intressanta personer! Hur bär du dig åt?
– Tack för det! Mycket börjar med att jag snappar upp något om någon person, händelse eller plats som det stått om i en gammal tidningsartikel eller bok och så börjar jag nysta utifrån detta. Det kan också vara något som jag vet att folk i allmänhet skulle vara intresserade av eller som jag själv vill veta mer om.
– Ibland kan det även vara så att något inträffade för ett jämnt antal år sedan och då får detta föranleda att jag gör något. Man får ha fantasi och vara påhittig.
Vad är det som gör att du fastnar för någon?
– När jag hittar en person eller någonting om en viss person som jag tror kommer att ge åhöraren en ”aha-upplevelse” och kanske känna stolthet över att den kommer från ens egen bygd. Det kan också vara som i fallet Stad-Arvid, att jag från början vet att många är intresserade av personen i fråga.
– Och så finns det ju de som uträttat något i bygden längre tillbaka, men som ändå inte blivit så uppmärksammade och dokumenterade som de borde. Då får man ta ansvar för att det blir gjort.
När vet du om det kan bli en berättelse?
– När jag samlat på mig nog med underlag från olika håll och – om det inte enbart rör sig om ett föredrag – också tillräckligt med bildmaterial. – Men det tar ofta många timmar av sökande, googlande, mejlande, skrivande, skannande och ringande. Ibland också besök hos någon eller på en viss plats.
Hur gör du för att knyta ihop dem? Berätta hur du lägger pusslet i din research.
– Just ett pussel är en bra liknelse. Jag brukar börja med att ”pussla ihop” personens liv från vaggan till graven och placera ut händelser, foton och annan dokumentation i kronologisk ordning för att få en helhetsbild av personen.
– Jag brukar också tänka på att jag förklarar och formulerar mig enkelt, så att det blir begripligt även för den som inte är insatt eller från trakten. Alla ska kunna lyssna och ha behållning.
Är platsen viktigare än personen? Du gräver mycket i By socken.
– Mina program har oftast anknytning till Folkarebygden och då blir det automatiskt så att platser och personer har koppling hit. By-borna är tacksamma att berätta för. De är intresserade av sin lokalhistoria och jag vill därför gärna vara med och lyfta fram denna bygd under slånkvicku även om jag själv är utsocknes.
Hur många människor från By socken har du samlat berättelser om?
– Det börjar bli några stycken vid det här laget, inte minst tack vare slånkvicku. Kanske är det uppåt 8-10 som jag berättat om.
Finns det fler att upptäcka?
– Absolut! Under årets slånkvicku blir det två nya personporträtt. Ett av dem handlar om lantbrukaren och riksdagsmannen Oskar August Ernfors på Björka, som ofta förekommer i olika sammanhang när man läser om By socken i början på 1900-talet. Ett annat porträtt blir det av olympiern Johan Adolf Sundkvist i Norrbyn, som deltog i Stockholms-OS 1912. Två helt olika personligheter, men var och en intressant på sitt vis. Ernfors dog redan 1937, men Sundkvist levde till 1977 och honom är det fortfarande en del som har minnen av.
Tror du att det oavsett plats alltid finns spännande berättelser eller finns det något i Bys historia som gör den unik?
– Alla platser har förstås sin unika historia och sina levnadsöden, men alla är inte så väldokumenterade som By. By-borna har sedan gammalt varit måna och stolta över sin historia. Man har inte minst haft Carl Larsson i By att tacka för sockenböcker, artiklar och noveller, men det är också många andra efter honom som har fortsatt att samla, dokumentera och föra kunskap, berättelser och traditioner vidare. Sockengillets årsskrifter har ett stort värde genom att så mycket lokalhistoria kommer på pränt för eftervärlden.
Hur vet du vad som är sant? Eller alla fall möjligt att berätta?
– Jag får lita på att det som är dokumenterat och skrivet är tillförlitligt, men viss källkritik måste man givetvis ha. Muntliga uppgifter är svårast. Någon säger si, någon säger så. Vad stämmer? Ibland läser och hör man dessutom sådant som inte alls framställer en person i någon särskilt ljus dager, men jag ser ingen anledning till att jag måste lyfta fram sådant och smutskasta någon. Då utelämnar jag hellre. De som vet, de vet…
Vilken typ av källor använder du mest?
– Oftast är det äldre dagstidningar, mina stora, privata foto- och klippsamlingar, uppsatser, artiklar och den lokala litteratur som finns utgiven.
Vad gör du om och när källorna säger olika saker och kanske motsäger varandra?
– Då får man jämföra och klura ut varifrån de olika uppgifterna kommer, vilken som är äldst, mest trovärdig etc. Går jag ändå bet eller är osäker så får jag säga att det faktiskt finns olika uppgifter eller överväga om den osäkra informationen alls är nödvändig i sammanhanget. Det är inga vetenskapliga arbeten jag ägnar mig åt, men rätt ska givetvis vara rätt.
Hur väljer du vad som tas med och vad som kanske måste väljas bort?
– Jag brukar tänka: Vad skulle jag själv tycka vara intressant att höra om? Är det rimligt att andra kan tycka samma sak? Och den som ska lyssna vet ju heller inte vad jag valt bort, det gör bara jag själv.
Hur använder du AI i ditt arbete?
– Inte jätteofta när det handlar om rena föredrag, men vid program med bilder kan jag ibland ta hjälp av AI och ChatGPT för att skapa någon illustration och framför allt göra färgläggning och reparationer av enstaka äldre foton.
Ge mig exempel på berättelser eller personer som gjort extra starkt intryck?
– De Avesta-bördiga skådespelerskorna Rut Holm (växte upp i Gamla Byn) och Dagmar Ebbesen (växte upp i Jularbo) visade sig inte alls ha så roliga privatliv som man kan tro när man ser dem på gamla svenska filmer. Tvärtom var de ganska tragiska.
Som gjort dig extra stolt och glad över att du kunnat förmedla?
– Programmen om Stad-Arvid och barnmorskan Ellen Blom har varit uppskattade och setts av många, så dessa är jag ganska nöjd med. Likaså de program jag gjort om Rut Holm och revyartisten Lasse Krantz, eftersom det inte funnits något sammanställt om dem tidigare.
– Ett program som jag gjort om den övergivna gruvbyn Långgruvan mellan Avesta och Norberg har varit väldigt efterfrågat, likaså det om Brovallens djurpark. Sedan finns det en rad program som är så ”smala” att det bara visats enstaka gånger, men det har ju varit lika mycket arbete med dem för det.
Som vänt upp och ner på vad du trodde var berättelsen från början?
– Historien om Björkmans på Smedsbo herrgård är spännande och har tagit olika vändningar. Där finns fortfarande många frågetecken apropå din tidigare fråga om när källor motsäger varandra. Vad är sant? Vad är bara rykten? Vems uppgifter är korrekta?
Som du fått extra mycket uppskattning och tacksamhet för.
– På senare tid är det programmen om Stad-Arvid och Ellen Blom, men många har också sett de jag haft om Öns herrgård och hört skildringen om Karlfeldts mor Anna Jansdotter och som till stor del bygger på bevarande brev som hon skrivit. Ja, och så programmen om Långgruvan och Brovallens djurpark då.
Om du skulle tipsa om tre spännande historiska personer med Byanknytning som boende i By bör känna till. Vilka skulle det vara och varför?
– Om vi bortser från Carl Larson i By så skulle jag vilja lyfta fram Johan Erik Eriksson från Näs, en av 1800-talets främsta konstruktörer och uppfinnare som gjorde försök med telefoni åtta år innan Bell. Det var dessutom av honom Stockholms stad en gång beställde sin första elektriska belysning.
– En förbisedd författare som växte upp i By och skrev flera böcker med motiv från By var Ernst Westerberg.
– En kvinna som jag berättade om under slånkvicku för några år sedan var lärarinnan Anna Cederlund i Bodarne. Hon kom från Gotland och dog ung i TBC. Hennes enda diktsamling ”Höst” blev mycket uppmärksammad på sin tid.
Hur ser din egen bakgrund ut, var kommer du ifrån och hur hamnade du i By?
– Jag är född och uppvuxen i södra Folkärna och att jag ”hamnat” i By och blivit involverad i slånkvicku beror mycket på den sammanläggning som gjordes av Folkärna och By församlingar 2014. Det var då som jag och Inger M Eriksson började med våra novellhögläsningar i sakristian och som numera utvecklats till ”Berättelser ur verkligheten”.
Senast lästa bok?
– Jag läser faktiskt väldigt lite, men häromveckan blev det åtminstone några sidor i en bok om Norns bruk utanför Hedemora.
Senast sedda film?
– Det var nog ”Beck – i skuggorna”.
Vad gör dig riktigt riktigt lycklig? (Tänk utanför familjen)
– Att få vara ute en heldag i naturen och vandra, gärna i något av de fina naturreservat som finns i bygden. När det blir vår och sommar försöker jag prioritera sådant och då får det lokalhistoriska intresset i möjligaste mån ta paus.
Vad hoppas du på inför dina berättarträffar under By slånkvicku?
– Att det även i år kommer många och lyssnar och förhoppningsvis får en släng av den där ”aha-upplevelsen” genom något av det man får höra. I år ska jag dessutom visa programmet om Stad-Arvid Hovnäs bystuga, ett samarrangemang med Trelänsleden. Det ska bli roligt.
Hur ser den typiska besökaren ut och vad vill den veta?
– Jag tror att de flesta som brukar komma är 60+ och allmänt nyfikna på sin lokalhistoria, men det dyker förstås också upp de som är yngre. Det unika med just dessa inslag i slånkvicku är ju att det åtminstone hittills har kunnat bli helt nya program varje år. Ännu så länge i varje fall. En vacker dag tryter tid och fantasi…
Till sist: Vilka böcker har du skrivit/medverkat i? Och vad har du på gång?
– Jag har bland annat skrivit och medverkat i den stora Folkareboken, kulturskriften Folkarebygden, Dalarnas hembygdsbok, en serie böcker som vi gav ut åren 2000-2007-”…i Folkarebygd”, flera tidningar m.m.
– Nu närmast är det ett par fotoutställningar som jag måste sätta fart med. En ska vara till vägkyrkan i Folkärna och en till slånkvicku.
– Dessutom är jag inte klar med alla ”berättelserna” till slånkvicku. Men det blir förhoppningsvis inte enbart sol på semestern utan även några regndagar och då får jag ta itu med det.
Gunvor Frykholm
Fotnot: Lars Östlund jobbar som diakoniassistent i By-Folkärna pastorat. På en av bilderna lagar han soppa till en massa förväntansfulla barn och föräldrar som kommer till Krylbo församlingshem senare samma dag.